Därefter åkte vi till den lilla byn Gosau för att vandra vid berget Dachstein.
Vid denna sjö påbörjdes vandringen som skulle fortsätta i fyra dagar. Och jag blev sjuk. Riktigt jävla pangsjuk. Jag bestämde mig för att vi i alla fall skulle försöka (så in i helskotta dumt) så vi började med att åka linbana upp och sedan vandra. Vandra på en smal "stig" längst kanten av toppen på berget. Vi bokstavligen klättrade upp och jag trodde vi skulle ramla ned och dö. Så svag. MEN SÅ VACKERT. Vi tog oss halvvägs till en lunchstuga och där så fick det ta stop. Spenderade natten där och efter mycket om och men så bestämde vi oss för att ta oss ned för berget till närmaste väg och därifrån liftade vi till en by. Sen åkte vi taxi till tågstationen för att spendera 12 timmar på tåg och tillslut klev vi av i Florence.
Johan knäppte några bilder från där vi klev av med linbanan och vyn från lunchstugan.
Nu glömmer vi detta. Nu glömmer vi pengarna vi aldrig fick tillbaka. Nu glömmer vi att jag sabbade allt ihopa och att det vi mest såg fram emot på hela resan inte blev av. Men vad jag aldrig glömmer är hur fort Johan accepterade detta och inte var det minsta arg eller bitter. Hur han bar mina väskor, höll mitt hår när jag kräktes och matade mig med små små kexbitar. Hur han gick flera kilometer för att handla mat med våra sista euros och hela tiden tröstade mig med att shit happens och att det är okej.
Jag ska ta mig tusan ha revansch på alperna. Jag ska vandra där. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar